Lizette Edfeldt

Home / blogg

Spellistan till Brännmärkt

Det är inte en hemlighet att jag (och många andra författare) lyssnar på och påverkas av musik när vi skriver. Man gör spellistor till boken, scenen, karaktären man skriver om. Ibland till och med ändrar tempo i scenen för att matcha uppbyggnaden i en låt som förmedlar den exakta känslan som du försöker få ner i text.

De senaste dagarna har många frågat efter spellistan jag använde mig av när jag skrev Brännmärkt. Så jag tänkte dela med mig av en lite mer ”städad” version av den här.

Så, för den ultimata ”Brännmärkt-upplevelsen”, lyssna på denna Spotifylista när du läser!

Hur ärligt är för ärligt?

”Ingen vill dejta en deppig tjej”, sa en kille som jag brukade träffa.

”Ingen vill anställa någon som inte är 100 procent lycklig”, sa en gammal chef samtidigt som han kastade en annan tjejs hoppfulla cv i papperskorgen.

Hur mycket berättar vi egentligen om våra liv? Vet vi någonsin vad som verkligen pågår inom en annan människa? Får vi se bakgrunden till de skrattande, perfekta insta-bilderna?

Vill vi?

Om du inte vill veta, om du inte vill skrapa på den skrattande fasaden och hitta de bristande väggarna under som hotar att förfalla – så sluta att läsa nu. För jag ska ge ett uppriktigt försök i att vara just det – ärlig.
Mörkt, djupt, förtvivlat ärlig.

Jag borde vara glad. Jag vet det.

Jag borde hoppa av lycka varje dag och dansa varje kväll. Jag borde stå på toppen av en kulle och fucking skrika ut i natten att ”I DID IT!”.

Jag vet det.

Jag vet hur sällsynt det är att hamna där jag är. Att faktiskt ha ett bra jobb som jag älskar och precis ha gett ut en bok (som jag så klart också älskar). Den här texten har ingenting med mitt yrkesliv att göra.

Men det skaver. Det är en värk, ett tvivel och en djup, mörk, ilande känsla som inte vill försvinna. Som inte tvättas bort oavsett hur många skratt jag delar eller hur många klappar på axeln som jag får.

Det är något förvridet och sjunkande och alldeles, alldeles för starkt för att ignorera. Som att hamna på botten av en pool fylld med svart vatten på en ljus sommardag – jag borde hitta min väg ut. Den är precis där. Men varje gång jag simmar mot ytan sjunker jag bara längre ner. Tunga vikter spänns fast på mina anklar och hur mycket jag än försöker så får jag inte loss dem.

Jag borde inte känna så här.

Jag vet det.

Det är något fantastiskt, och samtidigt fruktansvärt, med att släppa en bok, ett verk, som är så personlig. Som är så fullkomligt du.

Låt mig backa några steg. Veckor. Månader.
År.

Låt oss börja där allt tog en vändning. Där jag skrev mitt namn på ett vanligt, vitt papper och plötsligt ”var någon”. Plötsligt var ”cool”, ”kreativ”, ”egensinnig” och ”någon man skulle se upp till”.

Låt oss börja när jag skrev på mitt bokkontrakt och en hel värld öppnades upp, full av möjligheter som har varit så ofattbart långt ifrån mig innan att jag aldrig knappt trodde att de ens fanns. Jag gick från att leva under existensminimum, i en trång lägenhet med två yngre systrar och vår deprimerade, arbetslösa mor. Jag gick från att vara någon som blev kallad ”ohyra” på stan, någon som blev uppmanad att äta extra mycket lunch i skolan, någon som hade tre extrajobb på gymnasiet för att få ihop matpengar till familjen – till någon som plötsligt var ”speciell”.

Det är en euforisk känsla att inse att det finns en stege upp från botten och du precis har hittat det nedersta trappsteget. Och att du faktiskt kan klättra upp.

Men vad händer när stegen kollapsar? Om du kommit halvvägs upp och den plötsligt går av? Om du faller ner till botten igen?

Som sagt – jag borde inte känna så här. Jag vet det.

Men de senaste månaderna har kris efter kris efter kris efter kris utlöst varandra. Jag har förlorat och jag har vunnit och jag har förlorat dubbeltupp igen. Jag tänker inte gå in på detaljer, för som rubriken lyder – hur öppen och ärlig kan man egentligen vara?
Men för varje kris, varje felsteg och förlust så har de där trappstegen gått sönder, ett efter ett har de ruttnat och fallit isär. Och nu fruktar jag att titta bakåt för att inse hur pass nära botten jag kan vara igen.

För mitt livs största projekt, ett verk som är jag, är ute i världen.
Och samtidigt har jag insett hur pass många andra verk som det redan finns. Hur många andra blottade själar som är där ute på hyllor i bokaffärer och väntas på att köpas. Väntar på att bli älskade och hitta hem.

Och jag är rädd för att falla. Rädd för att den där sista motgången, att mitt livs verk aldrig hittar hem, ska vara den som får de sista trappstegen att förfalla.

Jag nämnde innan att min mor var deprimerad. Vad jag inte nämnde är att hon fortfarande är det. Att hon faktiskt har en delvis ärftlig psykisk sjukdom.

Du kanske undrar varför det är en detalj jag hakar upp mig på? Varför jag envisas med att ta upp någon annans liv, någon annans diagnos – igen?

Men den fråga jag har ställt mig hela livet är: hur långt måste jag sjunka för att inte lyckas ta mig upp igen?
Och hur långt har jag redan sjunkit?

Jag borde inte vara här. Jag borde inte känna så här.

Jag vet det.

Så vad säger du – hur ärligt är för ärligt?

Om du någonsin undrat hur en ångestattack ser ut, this is it.

Bokmässan 2017

Jag ligger lite efter i mitt bloggande (hela en vecka ungefär) men jag ska försöka berätta lite om Bokmässan ändå.

Det här var min första mässa som jag var där som en författare och inte bara en betraktare (höhö). Jag skulle tyvärr inte vara med i något panelsamtal eller liknande då jag missade de jag blev inbjuden till i och med att jag var och signerade böcker i Jönköping under torsdagen innan. Så det blev tre dagar på mässan för mig ändå.

Fredagen började helt fantastiskt med att jag hälsade på Sara B Elfgren (författaren till bl.a. Cirklen) och hon visste vem jag var. För en fangirl var det the ultimate happening.

Lördagen började väldigt bakis (upps), men roligt. Jag skulle signera i Sci-fi bokhandelns monter och kom dit med min stora rollup som jag fått från Modernista förlag och skulle sätta igång. Varav min kompanjon, vän och ”assistent” Johanna noterade att det faktiskt stod en tjej med min bok i handen och VÄNTADE PÅ ATT JAG SKULLE BÖRJA SIGNERA.

Efter det spelade det egentligen ingen roll hur många böcker jag sålde, my day was already made.
Men jag signerade faktiskt flera böcker den dagen och på söndagen var böckerna helt slut.

På söndagen hände även en annan grym sak. När jag och Johanna gick i Fantastikgränden (delen av Bokmässan som bestod av enbart montrar med sci-fi och fantasy-böcker) blev jag plötsligt stoppad av en annan författare – Anna Jakobsson Lund. Hon välkomnade mig in i gänget och gav mig sin första bok – ”Tredje principen”, som också är en dystopi och som nu står i min bokhylla och väntar på att börja läsas.

Under mässan träffade jag frekvent på en annan författarkollega – Anna Roos, som har skrivit den hyllade spänningsdeckaren ”Spel”. Anna och jag möttes första gången på en AW som Modernista förlag anordnade strax efter att vi både skrivit på våra bokkontrakt för typ 2,5 år sedan. Nu har alltså båda våra böcker kommit ut och på mässan signerade vi dem åt varandra.

Nästa år hoppas jag på att delta ännu mer aktivt på mässan. Cause it was sooo much fun!

Boktrailern är här!

Förra helgen gav sig sex hoppfulla och förväntansfulla (men inte fulla) ungdomar ut i skogen i Enskede för att spela in en liten boktrailer.

Vad jag inte hade kunnat ana var hur f*cking bra slutresultatet skulle bli! HUR COOLT är det inte att denna video är boktrailern för Brännmärkt?!

JUST LOOK AT IT!

Med detta så måste det sägas att jag har tur som har världens bästa vänner som kan göra sådana här filmer!

Producerad av Kicki Gustafsson, Jimmy Andersson och Max Gallardo Tornstam.
Skådespelare Aida Hodzic.

(and yes, ofc I have made a gif of it)

Att hålla i den fysiska boken

Allt känns så sjukt overkligt just nu. I tisdags fick jag ett mejl från förlaget om att Brännmärkt nu kommit in till dem. Och som den hyper-person jag är så sprang jag självklart dit (efter en del hyperventilerande och oroande för kläder – man måste ju göra ett bra första intryck liksom).

På vägen så slog det mig att det var nu det gällde. Alla stavfel i boken (som jag vet vi kommer att hitta) är där. Och kommer att förbli där. Alla smågrejer och trådar som jag har pysslat med fram och tillbaka de senaste månaderna är nu tryckta och satta i sten (okej, trä. Papper är ju av trä, men du förstår poängen).

Tänk så öppnar jag den och ser alla fel? Stora som små?

Men det var inte det som hände först.

Jag kom dit, hämtade några av mina friex och åkte till en kompis för att göra en hemleverans så att hon skulle hinna få med sig boken till Grekland. Jag var så uppe i varv att jag inte ens stannade för att öppna boken förrän jag satt på tunnelbanan till henne. Och det var då jag började gråta.

För det var mina ord i den där boken. Mina tankar och formuleringar och dåliga skämt. Allt som jag jobbar med i över tre år var bara där. En ganska obeskrivlig känsla.

Sedan dess har jag hunnit hitta ett stavfel och ett formässigt fel i texten.

Men vet du vad?

I don’t give a shit.

Cause it’s perfect anyway.

Boktrailern är på gång

I lördags var vi ute i skogen i Stockholm för att spela in en scen i Brännmärkt. Det ska bli en trailer för boken(!)

Vet faktiskt inte hur vanligt det är med boktrailers, men jag har varit taggad på att ha en sedan bokkontraktet skrevs på. Så boktrailer it is!

Bakom produktionen står mina kära vänner och drinking mates Kicki Gustafsson, Jimmy Andersson och Max Tornstam Gallardo ♥
Stackars skådespelaren Aida Hodzic var så genomfrusen i slutet av dagen att hon vant sig vid kylan (det var ca 10 grader ute).

Resultatet kommer snart!

Releasefest och signeringar

Äntligen har vi satt ett nytt datum för releasefesten för Brännmärkt. 5 oktober kl. 19:00 smäller det på Obaren i Stockholm.

Evenemanget är öppet för alla bokälskare, så det är bara att komma förbi och skåla med oss!

Jag har också bokat in några signeringar nästa vecka!

Jag kommer åka förbi Jönköping en sväng för två signeringar och en eventuell intervju, för att sedan åka vidare till BOKMÄSSAN(!). Vilket, som ni kanske förstår, is a dream come true.

Signeringar

27/9 kl. 16:00-18:00 Akademibokhandeln, Jönköping A6

28/9 kl. 16:00-18:00 Akademibokhandeln, Jönköping city

30/9 kl. 15:00-15:45 Sci-fi Bokhandelns monter, Bokmässan