Uppföljaren till min debut Brännmärkt är på väg, men det har (redan) varit en lång väg att gå. Jag började skriva på bok två i serien för tre år sedan, när den första delen precis blivit antagen hos Modernista förlag, men innan jag hade börjat redigera den med en redaktör på förlaget.

Ett tips – börja inte skriva uppföljaren till en bok när den första inte ännu är klar.

Efter det så har jag (såklart) behövt skriva om allt i 2a boken flera gånger, i takt med att Brännmärkt redigerades om och om igen. Kan ses som en waste of time, but anywayyy.

Men nu. Nu när Brännmärkt äntligen är ute och det inte finns något mer att redigera i den så har jag haft tid att helhjärtat fortsätta med uppföljare.
Men tror ni inte att jag då får skrivkramp. Så klart.

Skillnaden mellan att skriva sin första bok och uppföljaren är ett ord – press. Jag har satt så mycket press på mig själv att uppföljaren ska bli bättre än den första, och även, att det inte ska ta lika lång tid att skriva den, eftersom att en uppföljare inte ska dröja så länge att få ut.

Så kom skrivkrampen. För plötsligt skrev jag inte bara för mig själv längre – utan för alla som redan läst, och kommer att läsa, Brännmärkt. Och varje ord, mening och tråd var tvunget att vara perfekt från första början (trodde jag i alla fall). Jag såg i stort sett ut så här varje gång jag öppnade dokumentet.

Men nu har jag börjat släppa på det. Jag har tvingat mig själv att inse att allt inte behöver vara perfekt på en gång. Och att det är okej. Att det till och med är bra.

Så har skrivkrampen sakta men säkert lossat. Och nu sitter jag här, begravd under täcke och kuddar i min säng, och knaprar på sida efter sida. Taggad som bara den! Har bestämt mig för att första utkastet ska vara klart innan jul, oavsett hur bra eller dåligt det kommer att vara. För den kommer ändå att redigeras sen. Om och om igen.

Ett annat tips för att bota skrivkramp: lyssna på musik, se på videos som inspirerar dig.
För typ ett år sedan hittade jag denna musikvideo och har den senaste tiden haft den på repeat. Varför? För den speglar allt, alla ämnen och konflikter som Imperiet-serien handlar om. Och sen så är det en bra låt också, vilket inte skadar you know 😉