Lizette Edfeldt

Blogger/Writer/Journalist

En timme

  • Date:
  • Category: Stories

Du kan kalla mig Lisa.

Du kan kalla mig Fatima eller Alex eller Amina. Du kan kalla mig vad som helst. Det spelar ingen roll, för du kommer ändå ha glömt bort det efter en timme. En timme, det är allt som krävs för att skrubba bort allt som hänt. Den vita, tröga geggan mellan mina ben, det torkade blodet i min mungipa, huden under mina nu ojämna naglar, smutsen och svetten på det ljusa trägolvet.

En timme är allt som krävs för att skrubba bort alla synliga spår från händelsen som jag vill glömma.

Du är redan ute i hallen, redan på väg ut ur lägenheten. Lägenheten som jag älskade för 30 minuter sedan, men som jag inte vet hur jag ska kunna leva i nu. Min favoritspellista på Spotify flödar ut ur högtalarna. I’m waking up to ash and dust. I wipe my brow and I sweat my rust. I’m breathing in the chemicals. Jag andas in ett ansträngt andetag, samtidigt ekar Radioactive ut i rummet. Ljudvibrationerna känns som skall i mina öron, ord som för 31 minuter sedan var peppande har nu fått en annan mening.

Plötsligt står du framför mig, stirrar ned på mig med de där mörka ögonen. De som var vackra för 32 minuter sedan. ”Sluta lipa, du ville ju. Det var ju du som bjöd hit mig, vad trodde du skulle hända?”

Inte det här, aldrig det här. Det är sådant som händer i filmer, sådant som man hör om i nyheterna. Sådant som man aldrig tror ska hända en själv.

Du rycker på axlarna när jag inte svarar, lägger huvudet på sned och ser förvirrat på mig. Som om du faktiskt inte förstår vad som nyss inträffat. Som om det är mig det är fel på.

”Jag trodde du var en skön tjej”, suckar du. Sedan går du åter mot hallen. Jag hoppar till när dörren smälls igen, men sitter kvar på trägolvet. Vet inte om jag kan resa mig upp, om jag kan ta mig ut från de senaste 33 minuterna.

I raise my flag and dye my clothes. It’s a revolution, I suppose. We’re painted red to fit right in.

Det spelar ingen roll vad du kallar mig – skön, pryd, slampa, hora, bitch, sötnos – allt betyder samma sak. Det kvittar om jag har på mig en kort, tajt klänning eller en heltäckande overall. Det kvittar om det var jag som tog första steget eller om jag någonsin tog ett överhuvudtaget. Jag är fortfarande fast, fortfarande instängd, inlåst i en bur byggd av dig och dina. En rostig, föråldrad bur som jag alltid har levt i men aldrig sett innan. Dess galler har jag hängt mot, kastats mot, slagits mot i åratal utan påverkan. De har ändå fört mig hit.

All systems go, the sun hasn’t died. Deep in my bones, straight from inside.

34 minuter tar det. 34 minuter efter att du drog ner mig på golvet, 33 minuter efter att du slog mig på käken, 32 minuter efter att du stoppade in handen innanför mina trosor, 31 minuter efter att du…

I’m radioactive, radioactive.

34 minuter tar det för mig att ta mig upp från trägolvet. En timme tar det att skrubba bort alla tecken på att du var här. Samma tid som det tar för dig att glömma bort mitt namn.

Men jag kommer alltid komma ihåg ditt namn, det är inpräntat i rosten på mitt galler.

Och du kan kalla mig hämnden.

Obs! Detta är fiktion och inte en sann berättelse om mig.
Men det är verkligheten för många, många andra.

Jag insåg att jag dejtade mitt ex

  • Date:
  • Category: Stories

En vind drar i mitt hår. Lockar flyger med i dess dans i en tyst melodi. Doften av gräs och blommor blandas med aromer av vindruvor. Doften av frihet. Solens strålar kikar ut mellan trädgrenarna och värmer ståpälsen på min hud, den jag fått av hans hårda ord. Ett minne flashar förbi inom mig. Minnet om senaste gången samma ståpäls prydde min hud.

Mobilen i fickan vibrerar, skärmen lyser upp i ett nytt meddelande:
Att inte slåss för någon man gillar är jävligt löjligt och dumt.

Att tvingas slåss för någon som bara skadar en är värre.

Vi står i mitt sovrum, i en annan stad, i en annan tid. Men orden är samma, vreden i dem är desamma. Ägandet och rättfärdigandet. Skuldbeläggandet. Att inget varit hans fel. Att jag var problemet.

”Jag har inte tagit dig för givet.”

På samma sätt som man inte tar vattnet i kranen för givet.

Jag skrattar i solstrålarna, känner dem dra över mitt ansikte. Samtidigt tänker jag på de gånger hans handflata kolliderat där. De gånger han skrattat åt hur sur jag blev av hans ”små bitchslapar”. Jag tänker på hur liten de fick mig att känna mig, hur de slog ut min eld och hur hans skratt efter dem tände den igen. Sedan hör jag hans ord runt mig, som ett inbränt minne som klöser sig ut i det fria. Alla de gånger han har kallat mitt jobb ”dreggigt”, alla de gånger han har skrattat åt mina problem eller avfärdat mina planer. De gånger han har tryckt ned och förlöjligat saker som han vet att jag tycker om.

”Yeah bye miss 0 respect.”

Min respekt går främst till mig själv, inte dig.

Jag tänker på min första pojkvän. Hur han försökte göra detsamma. Hur han genom manipulation, förtryck och otrohet fick mina gnistor att svalna. Hur han byggde en hög av död aska av vad som var jag. Han som tyckte att mitt liv, min vilja och min tid inte var lika värdefull som hans. Han som envisades om att jag skulle ta mig till honom mitt i natten, för att han behövde mig, för att han älskade mig och mådde dåligt, och sedan åkte bort på en fest han fått nys om. Hur han lämnade mig utanför hans husdörr i mörkret och sedan bortförklarade det som att det var min idé.

”Jag sa ’kom om du vill’, inte att du måste komma.”

Du kan inte ringa mig, märkbart berusad, be mig att komma dit och sedan tro att jag inte kommer för din skull. För att du är just berusad.

Så jag står nu i parken där jag har skickat iväg mitt sista sms till honom, där jag har bestämt att jag har fått nog. Att jag inte längre tänker dansa denna dans med en person som bara vill att jag ska följa hans steg utan protest. En person som inte får mig att le eller skratta längre, som alltid lämnar mig emotionellt utmattad och stjäl mina gnistor.

Sedan känner jag hur gnistorna sprids längs min hud, trycker ned ståpälsen som uppenbarades för en timme sedan. Ståpälsen som jag vet antagligen kommer att smitta mig igen. För jag kommer att välja fel igen, falla för fel. Någon som lockar med samma eld, med samma vilja, bara för att ta min. Men det kommer att vara då.

Inte nu. Nu ska jag brinna.

Interview with an artist

  • Date:
  • Category: TV

Förra veckan fortsatte min intervjufest och näst på tur var artisten och modellen ElegyEllem.
– Varför är hon feminist? Pågår det en sexualisering och objektifiering av alternativa modeller? Och hur är det med näthat när man driver en populär facebooksida? 

Intervjun kommer ut snart!

ellem4

ellem2

Last week I continued my interview-party and next in line was the artist and the model ElegyEllem.
– Why is she a feminist? Is there a sexualisation and objectification of alternative models? And does she experience hate on the web, when running a popular Facebook page?

The interview will be out soon!

Playing editor

  • Date:
  • Category: The Book

Jag älskar att nära kompisar till mig också har börjat skriva på sina första bokmanus! Det är så himla kul att ha någon att prata med i min egen skrivhysteri (japp, jag upplever hysteri at the moment). Det är också roligt att få leka redaktör till någon annan, speciellt till någon som brukar kommentera mitt manus.

Dock så tror jag att jag kan ta det till en överdrift ibland.
Kanske.
Bara lite.
Eller?

1 2 4 5 3

Som det ögonblicket när jag kommenterar att jag håller med mig själv i mina tidigare kommentarer.

För övrigt så är jag tacksam och glad över att få testläsa och kommentera någon annan manus. Och nej, alla kommentarer ser inte ut såhär, det finns faktiskt seriösa också.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

I love that close friends of mine have also begun writing on their first book manuscript! It’s so much fun to have someone to talk to in my own writing hysteria (yes, I’m experiencing a hysteria at the moment). It’s also fun to play editor to someone else, especially to someone who usually comment on my script.

However, I think I can take it to a stretch sometimes.
Perhaps.
Just a little.
Or?

Like, in that moment when I commented that I agree with myself in my previous comments.

But I am grateful and glad to be one of the test-readers and to get to comment on someone elses script. And no, all comments do not look like this, there are actually serious ones as well.

(Fake) leather pants

  • Date:
  • Category: Everyday

Skulle på bokrelease. Kastade på mig ett par byxor som råkade vara fejk-skinnbyxor. Sprang till tunnelbanan. Skulle möta upp kusinen vid Slussen för att gå till bokhandeln där bokreleasen var. Står och väntar på kusin när plötsligt en man kommer fram till mig och börjar prata på engelska (oroa er inte, jag översätter så gott det går).

Mannen: Hej! Förlåt, jag och mina vänner såg dig stå här i skinnbyxor.
Jag: Ja… ni såg rätt?
Mannen: Så… vad gör du?
Jag: Väntar på en kompis.
Mannen: Är det din flickvän?
Jag: Ehh… ne.
Mannen: Okej. Ska ni på fetischklubb?
Jag: Eh.. ne? Vi ska på bokrelease.
Mannen: Jaha okej. Så du är inte into bondage?
Jag: Ehh… Ne?
Mannen: Nehe okej. Nej, jag och mina vänner såg dig stå här i skinnbyxor så jag tänkte kolla. Men då får jag önska dig en trevlig dag.
*Mannen vänder sig om för att gå. Stannar och tittar på mig igen. Tittar på mina skinnbyxor.*
Mannen: Är du säker på att du inte är intresserad av bondage?
Jag: Ja. Tyvärr. Eller… typ tyvärr.
Mannen: Okej, hejdå.

Idag var sista dagen jag bar mina fejk-skinnbyxor… eller?

PS. Menar självklart att det inte att det är något fel med att vara intresserad av bondage med denna text. DS.

IMG_56982233

Was going to a book release. Threw on a pair of pants that happened to be fake leather pants. Ran to the subway. Was meeting up with my cousin at Slussen to go to the bookstore where the book release was. Was waiting for cousin to show up, when suddenly a man comes up to me and starts talking in English.

Man: Hello! Sorry, my friends and I saw you standing here in leather pants.
Me: Yeah … you saw right?
Man: So … what are you doing?
Me: Waiting for a friend.
Man: Is it your girlfriend?
Me: Ehhm … no.
Man: Okay. Are you going to a fetish club?
Me: Uhm… no? We’re going to a book release.
Man: Oh okay. So you’re not into bondage?
Me: Ehh … No?
Man: Oh okay. No, my friends and I saw you standing here in leather pants so I thought I’d check. But then I wish you a nice day.
* The man turns around to go. Stop and look at me again. Looks at my leather pants.*
Man: Are you sure you’re not interested in bondage?
Me: Yes. Unfortunately… Or something like unfortunately.
Man: All right, bye-bye.

Today was the last day I wore my fake leather pants… or?

PS. I obviously don’t mean that there’s anything wrong with being into bondage with this text. DS.

Pokemon Go VS Tinder Go

  • Date:
  • Category: Everyday

Nu sitter jag i skräddarställning i bussen igen. På väg hem till Stockholm. Efter två lyckade intervjuer, alldeles för mycket skräpmat och 46 tindermatchningar är det äntligen dags att lämna Jönköping.

Sista kvällen var det dags att säga farväl och vilket bättre sätt att göra det än genom middag på Pinchos. Sedan satte vi oss i bilen och körde runt hela Jönköping. För att alla andra i mitt sällskap skulle fånga Pokemon. För att appen funkar på alla deras mobiler. För att jag har en för gammal mobil för att ladda ned appen (nej, jag är inte alls bitter).

Men det är lugn. Medan de fångade Pokemon så ställde jag in sökområdet på Tinder på minsta möjliga – 2 km – och fångade matchningar istället.

Mina kompisar kanske vann mer Pokemons, but I win at life.

14045321_10154442104894732_39415152_o 14012431_10154442104984732_788549954_o

Now I’m sitting in cross-legged position on the bus again. On the way back to Stockholm. After two successful interviews, too much junk food and 46 new tinderflirts, it’s finally time to leave Jönköping.

Last night was time to say goodbye and what better way to do that than with dinner at Pinchos. Then we sat in the car and drove around Jönköping. So that everyone else in my company could catch Pokemons. Cause the app works on all their mobiles. But I have an old mobile phone that can’t download the app (no, I’m not bitter).

But it’s okey. While they captured Pokemons, I put in the smallest search area possible on Tinder – 2 km – and captured flirts instead.

My friends might win more Pokemons, but I win at life.

Interview with a comedian

Idag fortsatte min intervjufest och näst på tur var komikern Eric Sporrong som brinner för feminism och att informera om machokulturen som fortfarande lever kvar i vårt samhälle idag. Vi pratade obviously om just machokultur, mansplaining och generaliseringen av män inom media.

Allt kommer att gå att se i höst!

eric

Today my inteview-spree continued and next in line was the comedian Eric Sporrong, he has a passion for feminism and to inform about the macho culture that still lives on in our society today. We obviously talked about macho culture, mansplaining and generalization of men in the media.

Everything will go to see this fall!

Meeting with a writer

”Man dras till likasinnade”, brukar man väl säga?

Jag börjar tro på det.

I lördags träffade jag Gabriella Kjeilen, författaren bakom Mellody Looh – serien, för en fika här i Jönköping. Vi pratade om studentradio, något vi båda är involverade i i våra separata skolor. Vi diskuterade även tv, medier i allmänhet, och journalistik. Japp, vi båda pluggar liknande program.

Sedan pratade vi såklart om böcker. Böcker, böcker, böcker. Och att skriva. Skriva, skriva, skriva. Hur det är lättare att skriva på natten. Hur det är roligare att skriva mörka historier. Att skriva sådant som förtär.

Så om du skriver själv skulle jag rekommendera att hitta fler som gör det. Någon man kan fika med, prata med, skratta med i skämt som kanske inte andra riktigt händer med i.

Man brukar ju dras till likasinnade.

PS. Hela vägen till fiket tänkte jag på hur jag måste komma ihåg att ta ett foto tillsammans. För att kunna blogga om det efteråt. Hela vägen hem från fiket förbannade jag mig själv för att jag inte tog ett foto. Så fotot är taget från Gabriellas egna sida. DS.

gp

”You’re drawn to like-minded people,” they usually say?

I’m starting to believe it.

Last Saturday I met Gabriella Kjeilen, author of the Mellody Looh – series, for a coffee here in Jönköping. We talked about student radio, something we both are involved in at our separate schools. We also discussed the television, media in general, and journalism. Yep, we study similar programs.

Then of course we talked about books. Books, books, books. And writing. Writing, writing, writing. How it is easier to write at night. How it’s more fun to write dark stories. To write things that consume.

So if you write yourself, I would recommend finding more people that do. People you can have coffee with, talk to, laugh at the jokes that many others might not get.

One usually is are drawn to the like-minded.

PS. All the way to the diner, I thought of how I must remember to take a photo together. So that I could blog about it afterwards. All the way home from the diner I cursed myself for not taking a photo. So the photo is taken from Gabriella’s own page. DS.

Interview with a Cosplayer

Min första intervju för det nya projektet jag ska arbeta med under hösten spelades in i slutet av förra veckan. Jag och Mizzpig Cosplay pratade om just cosplay och feminism – hur hon själv identifierar sig som feminist och hur det påverkar hennes syn på Cosplayvärlden. Även problem såsom vikthets, sexualisering och objektifiering som hon själv har stött på under sin tid som cosplayer.

Projektet kommer ut i höst!

liz2 liz22

My first interview for the new project I will be working on this autumn was recorded at the end of last week. Me and Mizzpig Cosplay talked about cosplay and feminism – how she self-identifies as a feminist and how it affects her outlook on the Cosplay-world. We talked about problems such as weight, sexualisation and objectification that she has encountered during his time as a cosplayer.

The project will be out this fall!

Lifehacks på väg

Mina bäbisar är här! Äntligen har mina mikrofoner kommit till systemkameran! Detta firas med en Vlogg om mina lifehacks på klubben. Projektet är under redigeringsprocessen och kommer upp på youtube inom en snar framtid.

Så länge får ni nöja er med mina fantastiska selfies!

IMG_567722 IMG_57043333

>> <<